Sample menu:



S*Skönhetens Gizella (SBI a)

Född: 2008-04-11
Far: S*Mandelstenens Ferdinand (SBI a)
Mor: S*Kultbergets Disl (SBI n)

Fertil, Blåsolid hona


Smeknamn: Ella

Stamtavla (Öppnas i annat fönster)

Utställningar: 1 genomförd. Bedömningsresultat EX1 med kommentar "Promising girl" från domaren.

Provtagning: 2011-01-27: FeLV/FIV negativ, blodgrupp A

DNA:
COAT COLOR TEST RESULTS
AGOUTI: a/a
BROWN: B/B
COLORPOINT: Cs/Cs
DILUTE: d/d
Källa: University of California, Davis

Gizella är alltså så blåmaskad som en Birma kan vara, inga utspädningar eller tabbytendenser. Kanske därav utlåtatandet "franskt" utseende om katten på utställning, det finns inga utblandningar vilket det ofta ändå gör på blåmaskade Birmor.


Jag har sedan många år varit intresserad av avel. 2007 flyttade vi till villa och jag bestämde att jag skulle börja i godan ro att leta efter en fin katt som kunde vara lämplig. Våren 2008 hittade jag underbart söte Gizella hos samma uppfödare som Bolero, Annica Annell. Hon hade ett underbart sött och speciellt ansikte - nästan som en kattunge fast hon blivit vuxen. Domare på en utställning kallade det "franskt" utseende. Nu när hon fött kull så har hon fått ett lite vuxnare utseende, men det där speciella söta finns kvar.
Ella har inga som helst problem med bilåkning, så jag får se om det blir några fler utställningar vartefter. Hursomhelst så har hon bevisat att hon är en god kattmor med klassiskt birmapsyke och utseende, även om möjligen kilarna skulle varit ett litet snäpp bättre för absoluta topplaceringar då det gäller avel.

Redan som kattunge visade hon att hon hade ett väldigt starkt självförtroende och var en bestämd dam. Okända katter som min svärmors fick se sig besegrade trots att Ella var mindre än hälften så stor, det hon saknade i storhet och styrka kompenserade hon med råge genom stenhård attityd och vägrade ge upp fighten om vem som skulle stå högst i rang.
Hon har en fantastisk leklust, även som kattmamma. Nuddar man en leksak så hör hon det från andra sidan huset och kommer farande med full fart oavsett om hon låg och sov. Sen ger hon sig inte förrän hon har "dödat" bytet och får bära iväg det in i köket.
Både Bolero och Ella har varit mycket lättuppfostrade vad gäller låda, foga sig när det kommer till kloklippning eller badning, var man får och inte får vara osv. Alla individer är ju olika men jag tror Birman har ett inre lugn, bra självfortroende och lätt att lära sig lita på matte och husse.

Som förstagångsmamma tycker jag Ella skött sig ypperligt. Hon hade tidigt sett ut en lämplig plats (sambons garderob), vilket vi inte märkte förrän hon tydligt visade mig att det var dags och gick dit. Drygt en timme senare var det klart och tre välskapta små kattungar låg och diade medans mamma tvättade och därefter tog en välförtjänt tupplur. Efter ca 2 veckor bestämde hon att det var dags att byta boplats och flytten gick in till vardagsrummet. Jag bytte lakan i bolådan och ställde dit den vid platsen i vardagsrummet och sen var det deras nya boplats, inget konstigt med det. Är någon instinkt som gör att mamman gärna flyttar ungarna efter ett tag. Några veckor senare när ungarna fått kontroll på sina ben så verkade det som att de på eget initiativ flyttade tillbaka till sambons garderob. Nu har Ella, med assistans av Bolero, fullt jobb med att hålla reda på de små som sprider sig runt huset samt att uppfostra dem i alla en katts måsten och färdigheter. 

Tack Annica för att vi fick ta hand om ännu en av dina skönheter!