Sample menu:

Till Minne av Linus

Den första kontakt jag hade med en Helig Birma var min svärmors underbarara katt. Det var en enligt veterinär renrasig ungdomlig birma vars enda fel var att kilarna inte var riktigt i ordning samt att han var skelögd med trolig nedsatt syn på ena ögat. I övrigt frisk.

Han återfanns som en "vildkatt" på ett avlägset berg en vinter där han gick ner sig mer och mer. Till slut gav han mer eller mindre upp och la sig utanför svärfars arbete. De gav han lite potatis etc som han glupskt åt. Polis mm kontaktades för att identifiera katten utan lyckas.

Han blev så småningom i vinterns kyla mer avmagrad och förvildad. Katten omhändertogs på svärfars arbetsplats mer och mer och återhämtade sig snabbt. Efter ett tag togs beslutet att sambons familj skulle ta hand om honom.

Han blev sagolikt vacker när han fick äta upp sig och komma till ro. Han hade safirblåa ögon som scharmigt skelade litet (ve och fasa om de övergav honom för att han inte passade till avel/utställning) och stark kropp och livsvilja. Min sambos familj tog hand om honom, lät honom stabilisera sig i lugn och ro och med tiden, trots vissa besvär då hans människotro fått sig en törn. Tillslut så blev han en fantastisk familjemedlem, mestadesls orädd trots sin historia och hoppade gärna upp i knäet på matte när det var TV-kväll.

Han somnade in lugnt och skönt på ålderns höst för drygt 1 år sedan.


Linus vår gamle krigare - vi kommer alltid älska dig!